Barnen - vår mest lönsamma investering seminarium 18 okt 2005.
Arrangörer: SAMBA, SKL och TCO

Anna Marnell, ekonom på socialstyrelsen: Det nationalekonomiska perspektivet på barn.

Anna Marnell presenterade en samhällsekonomisk modell för hur man ska kunna mäta effekterna av generella insatser för barn och ungdomar.
– Samhället vill satsa på goda villkor för barn och unga men resurserna är begränsade. Det är därför viktigt att tänka långsiktigt och analysera vad olika insatser får för konsekvenser. Här är det nya perspektiv på gång, menade Anna Marnell som pekade på behovet av samverkan mellan olika aktörer samt ett långsiktigt perspektiv.

Exempel på samhällets tidiga generella insatser för barn är mödra- och barnhälsovård, förskola, skola, ungdomsmottagningar. Sådana insatser i barndomen kan förhindra att personen senare i livet drabbas av problem som missbruk, psykiska sjukdomar osv. På det sättet kan satsningarna ses som investeringar i befolkningens hälsa.

Marnell pekade på två problem med modellen, nämligen hur man ska bära sig åt för att värdera insatserna i ekonomiska termer och hur man ska använda sig av detta då man fattar ekonomiska beslut. Dels är inte alltid kopplingen mellan en insats och effekten helt klar. Effekten kan uppstå på ett annat ställe än där insatsen gjordes. Det kan också ta lång tid innan effekten slår igenom, eftersom besluten bygger på kortsiktiga ekonomiska perspektiv.

En genomgång av litteratur och forskning ger belägg för att vissa insatser gett effekter på barns hälsa och skolprestationer. Det gäller bland annat stöd och utbildning till föräldrar, hög personal- och lärartäthet i förskola och skola, pedagogiska insatser, lärarnas kompetens och antal år i yrket. Men mycket av forskningen är internationell och en hel del kan inte utan vidare överföras på Sverige. Det saknas också forskning inom många områden där man behöver mer underlag för att undersöka insatserna och dess effekter.

Om man ser på hur resurserna används idag går 80 procent av kommunernas och landstingens kostnader för barn och unga till förskola, skolbarnomsorg, och skola,10 procent till hälso- och sjukvård och 8 procent till selektiva insatser som socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri och habilitering.

För att utföra den samhällsekonomiska analysen gör man helt enkelt en balansräkning, (se tabell 1) där man väger in de negativa effekterna mot de positiva och tänker sig att allt kan värderas i ekonomiska termer. Som negativa effekter räknar man kostnaderna för de resurser som tas i anspråk för att genomföra en insats. De positiva effekterna är till exempel förbättrad livskvalitet, minskad kostnad inom andra områden och ökad produktion i samhället.

För att kunna göra analysen måste man veta vad de sena selektiva insatserna skulle kosta om de generella misslyckas. Som exempel tog Anna Marnell en familjehemsplacering för en ung människa som under tre år skulle kostar 900 000 kr. En HVB-placering under två sexmånadersperioder skulle kosta 1,1 miljoner kr och en familjehemsplacering med LVU och ungdomspsykiatri 1,4 miljoner kronor.

Ett annat exempel var missbrukaren som kostar samhället 3,1 miljoner kronor under en femårsperiod (tabell 8). Under en 30-årsperiod uppgår summan till 12–15 milj kronor. De här summorna har sedan jämförts med kostnader för generella insatser som till exempel föräldrautbildning. 7000 föräldrar skulle få utbildning för den summa som missbrukaren kostar samhället. (fig 8) Underförstått är då att minst ett barn på grund av föräldra-utbildningen räddas från att bli missbrukare eller på annat sätt blir föremål för sena och dyra insatser. Detta tänkande kräver dock ett mycket långsiktigt perspektiv. Ett kortare perspektiv är att jämföra med vad en tonåring med problem kostar. Det kan då jämföras med föräldrautbildning för 300-500 föräldrar.

Svårigheterna med denna analys är att man har olika budget för olika områden och det är svårt att tänka om och se helheten. Kostnaden inom en verksamhet får effekter i en annan verksamhet. Därför behövs samverkan mellan alla sektorer på alla nivåer, menade Anna Marnell och också ett samarbete med ideella organisationer.

Anna Marnell berättade att intresset för modellen är stort runt om i kommunerna, men det finns hinder som måste övervinnas. Ett hinder är att olika områden har olika budgetar. Då måste man tänka om för att se helheten och öka samarbetet mellan olika sektorer.

Det som fordras nu är mer kunskap och forskning. På lokal nivå måste man utvärdera de insatser som görs för att omsätta kunskaperna i praktiskt budgetarbete. Dessutom är det viktigt med samarbete mellan olika aktörer och på alla nivåer och även samarbete med ideella krafter. Det nya måste vara att kunna se både långsiktigt och ha ett brett perspektiv. Utvecklingen ska följas kontinuerligt och man måste börja fråga sig både vad en insats får för effekter och också vad effekten blir om den inte görs.

Med begränsade ekonomiska resurser blir de samhällsekonomiska analyserna nödvändiga för att man ska kunna göra nödvändiga prioriteringar när kommunerna fattar sina beslut.