Barnen - vår mest lönsamma investering seminarium 18 okt 2005.
Arrangörer: SAMBA, SKL och TCO

Ulf Birath: Barnvänlig förebyggande budget i kommunen

Ulf Birath är förvaltningschef i stadsdelen Frölunda i Göteborg. Kommunen har en tuff ekonomistyrning och senaste bokslutet hamnade precis på plus minus noll.
– Jag reflekterade en smula över det, berättar Ulf Birath. Var hade vi hamnat om vi inte hade haft ett antal förebyggande aktiviteter?

Det handlar inte om pengar, utom om prioriteringar, slår han fast.
– I min lilla stadsdel med 13 000 invånare har vi mellan 300 och 400 miljoner till vård, skola och omsorg.
Av den summan satsar stadsdelen 1, 6 miljoner årligen på familjecentralen Trädet. Där samsas mödravårdscentral, barnavårdscentral öppen förskola och socialsekreterare. Verksamheten är integrerad och har flera huvudmän. Primärvårdens del av kostnaderna är ca 2 miljoner.
Genom familjecentralen når Frölunda alla nya föräldrar.
– Vi har inte omhändertagit ett enda småbarn sedan verksamheten kom till för fem år sedan. För att inte tala om allt annat som löses upp, säger Ulf Birath.
Han låter närmast lyrisk när han beskriver verksamheten. Finns det inga svårigheter?
– Den verkliga utmaningen ligger i att skapa en integrerad verksamhet som innehåller många olika professioner, dessutom med flera huvudmän, svarar han.
– Det krävs en lång inkörningsperiod för att skapa förtroende och trygghet. För integrerade lösningar tar tid. Men resultatet blir alltid bra om man har uthållighet, säger Ulf Birath.
Småbarn växer upp och då kommer andra utmaningar.
I Frölunda omhändertog man inte en ungdom på nästan tre år, berättar han.
Istället satsar man på lösningar på hemmaplan. Studion kallas det alternativ som används för unga som annars kanske skulle ha omhändertagits för institutionsvård långt från hemmet.
– Det började med att socialchefen kom till mig med tankarna att ändra inriktningen. Jag var väl lite skeptisk och tänkte att nu får vi puckelkostnader och kanske ingen effekt, men ställde upp på det efter diskussion.
Pengarna togs från det ordinarie anslaget. Socialchefen inrättade och tog hjälp av en biträdande chef, samarbetade med rektor och fritidschef som etablerade verksamhet knuten till en högstadieskola, med behandlingsassistenter, speciallärare och socionomer. Avsikten är inte att det ska bli billigare än att omhänderta de unga, men Ulf Birath är säker på att det blir bättre:
– Det finns inget som generellt belägger att en placering på institution löser något för den unga. Men att inte placera frigör väldigt mycket pengar till andra alternativ.

Bland övriga förebyggande verksamheter riktade till barn och unga finns också kulturskolan Kulmus. Det är på ett sätt en traditionell kulturskola, men den har en vision att integrera kulturen in i grundskolan och utvecklar nu former för att arbeta parallellt med ordinarie lärare i undervisningen. Det är många slumrande kulturanlag som får utvecklas här.

Volontärer är något som kan väcka blandade känslor.
– Den politiska ledningen i min stadsdel, en socialdemokrat och en moderat, åkte på en studieresa till Kanada, där volontärer är helt accepterade. De kom hem och konstaterade ”Detta är bra”, berättar Ulf Birath.
För några år sedan hade det varit otänkbart, men nu ser Ulf Birath en ny samhällsdimension växa fram med en enorm potential.
Volontärerna är människor som för sin egen skull vill göra något för andra. Och det är framför allt unga människor, de flesta är mellan 15 och 35 år.
Idag har Frölunda 70 volontärer. De rekryteras lika seriöst som anställda. Belastningsregistret kollas, man tar referenser, har legitimation, och ett halsband så att det syns att man är volontär. Deras insatser är grädde på moset och styrs av vad volontärerna själva vill göra. Förvaltningen kopplar ihop önskemålet med behov som inte ska tillgodoses genom löneanställningar. Det kan handla om läxhjälp, barnpassning, hundpromenader för sjuka äldre som själva inte orkar, trädgårdsland på daghem, brödbakning på äldreboenden och mycket annat. För närvarande finns cirka 20 volontärprogram.
Ulf Birath konstaterade avslutningsvis att det förebyggande arbetet i en budget om 500 miljoner kostar försvinnande lite, inte minst för att de små beloppen genererar stora effekter.
- De kollegor eller politiker som säger att man inte har råd, talar inte sanning, utan har snarare svårt att prioritera.