Barnen - vår mest lönsamma investering seminarium 18 okt 2005.
Arrangörer: SAMBA, SKL och TCO

Kjell Lillestöl: Porsgrunn i norska Telemark har drygt 30 000 invånare. Staden har flera tunga industrier och en betydelsefull exporthamn. De unga i Porsgrunn gillar sin stad. Men så har det inte alltid varit.

Kjell Lillestöl har titeln oppvekstkoordinator och kom till staden i början på 90-talet. Det var då politikerna hade bestämt sig: Att satsa på barn och unga är att satsa på framtiden. En undersökning på 80-talet hade entydigt visat att de unga flydde sin hemstad. Detta ville man vända. Hur gjorde man då, rent praktiskt?
Det första synliga resultatet var att fem ungdomar blev invalda i kommunfullmäktige. Fyra av dem var 18 år, den femte 20. En av 18-åringarna blev också medlem av kommunstyrelsen. Året var 1995.
Men grunden till detta lades tidigare. 1991 tillsattes en barnombudsman, som raskt blev överhopad med jobb.
-– Jag har aldrig sett någon så utsliten, berättar Kjell Lillestöl, som kom till kommunen 1992. Det v-ar också då som mycket av grunden till arbetet lades. Bland annat infördes en årlig kurs för alla medlemmar i elevrådet. För att höja statusen för kontaktlärarna gavs även kurser för dem – samt högre lön.
-– Det var mycket effektivt, berättar Kjell Lillestöl.
Elevråden har sedan utvecklats till ungdomsråd. Det innebär att varje skolkrets också fick mandat att arbeta med fritid, miljö, trafik etc. Detta ledde till skollagen ändrades så att varje elevråd också ska vara ungdomsråd i sin skolkrets.
Men några år senare ändrades lagen igen, tillbaka till det gamla. Detta ledde till omfattande protester från ungdomarna som via Telemarksbänken i riksdagen lyckade få tillbaka lagen.
– För att få de unga med sig måste de se att vi menar allvar, poängterade Kjell Lillistöl.
Ett sådant sätt är att lägga pengar på bordet. I Porsgrunn får ungdomsfullmäktige varje år 200 000 kronor att fördela som de själva vill. Det sker under en särskild dag med förhandlingar i Rådhuset, under den speciella barn- och ungdomsveckan som firas varje år sedan 1992.
– Det är större än syttende mai, försäkrar Kjell Lillestöl.
Ungdomarna i Porsgrunn har fortsatt att bli invalda i kommunfullmäktige. Men någon broilerfabrik är kommunen inte. En undersökning från 2002 visar att de unga där är klart mer kritiska till politik och politiker än andra unga i Norge. Däremot deltar de i större utsträckning i alternativrörelsen, bojkottaktioner, protesttåg etc.
De har också i högre grad än andra livliga och allvarliga diskussioner med sina lärare samtidigt som de ger dem ett högt betyg.
– Experterna tolkar detta med diskussioner som disciplinproblem, säger Kjell Lillestöl och skakar på huvudet.
Vad är då framtidens utmaningar?
– Vi är på väg att få en stor grupp unga i utanförskap. 30 procent av eleverna som går ut grundskolan tycker inte att de lärt sig något de kan ha nytta av de sista tre åren i skolan. Var fjärde 21-åring fullföljer inte gymnasiet. För trettio år sedan kunde man säga till en skoltrött 15-åring att om han bara fortsatte ett par år till kunde han sen börja jobba som rörläggare, mekaniker eller något liknande. Idag finns inte den möjligheten, säger Kjell Lillestöl.
Han tror mycket på Service Learning. Kort beskrivet innebär det en tät koppling mellan skola och lokalsamhälle, med många och täta kontakter.
Vad är då viktigast? Kjell Lillistål framhåller bestämt att värderingar, förhållningssätt och tankesätt är helt avgörande. Metoder och strukturer är underordnat det.

Mer om Porsgrunn finns att läsa på www.porsgrunn.kommune.no
Kjell Lillestöl kan nås på kjell@lillestol.no