”Det är så litet jag kan göra åt saken - så därför gör jag det”

Varför behövs SAMBA? Det finns många organisationer som arbetar för barnen på olika nivåer och i olika sammanhang. Problemet idag är att kunna få en överblick. Det vill SAMBA kunna ge – vägledning om var man hittar information och skapar mötesplatser för intresserade – organisationer och enskilda människor.

Jag tycker att det ska bli roligt att kunna bidra till detta arbete. Som Lars-Åke Lundberg, en gång präst vid Österåkersanstalten, uttryckte vid en diskussion, som jag åhörde. ”Det är så litet jag kan göra åt saken - så därför gör jag det”. Det blir enklare om man inte förväntar stordåd av sig själv, utan ser sig som en liten myra, som drar sitt strå till stacken. Den stacken, som jag fastnat för är SAMBA, och det är en slump att det blev just SAMBA.

Som ekonom i den finansiella världen under en längre tid, såg jag en möjlighet att vid 60-årsålder trappa ner arbetet, för att söka mig till en annan värld, den värld som engagerade mig när mina egna barn var i skolåldern och som jag nu saknar. Närhet till den lilla världen, som egentligen är den stora världen, känns nödvändig för att vara en hel människa - liksom lusten att göra något för andra - för samhället. Jag hörde för några år sedan ett radioprogram om USA:s ekonomi och investeringar. De stora investeringarna gjordes för silvergenerationen dvs pensionärerna, de som hade pengarna. Det var golfbanor och trevliga bekvämligheter av olika slag. Ett samhälle, som investerar i silvergenerationen, torde inte ha någon framtid. Perspektiven är nästan alltid kortsiktiga idag. Det är en svår uppgift att leda investeringarna i den andra riktingen - till barnen- och se långsiktigt på utvecklingen - men absolut nödvändigt. Det samhället, som gör det, kommer att utvecklas väl.

av Agneta Steier, aktiv medlem och styrelseledamot i SAMBA